Stall Hällekila

Cherish the little things.

Sally iväg på sommarbete!

Kategori: Ryans Sally

Igår kväll körde Jennie och jag bort Sally till en av granngårdarna på sommarbete. Det är bara hon och en liten shettis, vars namn är Stisse, som ska gotta sig där i sommar. Som vanligt när man presenterar nya hästar för Sally går det väldigt odramatiskt till, vare sig det är en stor eller liten häst, valack eller sto. Kan på sin höjd bli ett skrik och ett framben som flyger fram och sen är det bra.  Hon kände igen sig och var mest glad för att få käka gräs. Gjorde bara en snabb koll över hagen om det var nån annan än lilla Stisse där, sen var det bara gräset som
hägrade. 
/ U















Wilma

Kategori: Allmänt

Nu är det fyra hästar på hällekilaberget igen.
Jag är hästvakt till en liten häst som egentligen bor vid hallinden och ännu längre in i skogen! Tills på torsdag ska hon hålla till uppe på berget, ska försöka få några kort på henne ikväll som ska komma upp på bloggen!

/Jennie

Sagan om den lilla lilla blodmasken...

Kategori: Hästarna

Lilla blodmasken – eller rättare sagt; små blodmaskar för det är ett flertal olika arter – är hästens vanligaste parasit. De är 5-15mm långa och gråvita eller rödaktiga.

 

Hästar bär i stort sett alltid på små blodmaskar i större eller mindre omfattning.  Om ett träckprov visar på 0 EPG bär de förmodligen ändå på en liten mängd. Mer än 1 000 000 maskar har påträffats i tarmen och över 81 000 larver i 75g blindtarmslemhinna! Det är sällsynt att en häst mår dåligt av små blodmaskar men man ska ha kontroll så att infektionen inte blir för stor eftersom smittrycket då ökar. Om hästen tidigare visat på 0 EPG (vilket då alltså ändå kan betyda att den har en liten förekomst), och plötsligt visar på ett högre tal kan det bero på att den för tillfället är nedsatt av annan orsak, t.ex. en förkylning. Då har den ett mindre försvar mot maskarna, vilka får lättare att föröka sig.

 

Hästen får i sig larver från små blodmaskar när den betar. Larverna utvecklas sedan till vuxna maskar i tarmslemhinnan. De könsmogna maskarna lägger ägg som följer med träcken ut och utvecklas till nya larver på mindre än en vecka vid tjänlig väderlek. Hela den här proceduren kan gå på 6 veckor. Avmaskningsmedlet dödar inte alla stadier av larven, varför det hela tiden utvecklas nya vuxna maskar. Äggen tål inte köld under en längre period, men larverna överlever kyla.

 

Under hösten kan en del av dom små blodmasklarverna gå in i ett slags vilostadium – inhibition – och stanna upp i sin utveckling under vintern, för att sedan utvecklas vidare nästkommande vår. Under denna tid är larverna oåtkomliga för alla maskmedel. Om hästen har en väldigt stor mängd inhiberade larver kan det ibland hända att dessa aktiveras spontant. Detta kan orsaka så stora skador i tarmen att hästen drabbas av något som kallas larval cyathostomos och tillståndet kan vara direkt livshotande. Därför är en kontroll innan vintern viktig för att få en uppfattning om hur mycket parasiter hästen bär på.

 

Observera att inhibitation bara gäller en del av blodmaskarna. En stor mängd är fortfarande aktiv. Ett träckprov under vintern kan ge att något falskt lågt värde men ger ändå en ganska bra uppfattning över hur infekterad hästen är. Däremot bör en avmaskning under vintern undvikas dels pga. att det finns ingen större anledning att reducera betessmittan eftersom det inte finns något bete, dels på att man tror att en avmaskning när det finns en stor mängd inhiberade larver kan orsaka att dessa spontant aktiveras och skulle i så fall kunna orsaka en larval cyathostomos.

 

… och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

 

/Lisa

Bajs i en påse…

Kategori: Allmänt



Så där ja.
Nu var det gjort. Två kluttar från Columbus och två kluttar från Bambi ligger just nu i en påse och är på väg till Equippo Lab för maskkontroll.

Om du vill veta mer kan du läsa om träckprov här.

Det känns lite konstigt om jag ska vara ärlig. Bajs på posten.

/Lisa

Snart 40 år gammal häst

Kategori: Allmänt

Nu är vi tillbaka (Lisa & Maja) från en helt fantastisk semester.
Vi hyrde bland annat bil i slutet av veckan, och fick lite hästlängtan. Så vi begav oss iväg till en hästranch bara för att få se och få klappa lite hästar.

Det var fantastiskt fina angloaraber bland annat, och en snart 40 år gammal grekisk bergshäst. När vi fick se den gamla hästen höll vi båda på att springa därifrån.
Fy fan vad den såg ut i käften.

Ni ser på bilderna. Den hade nästan som bark i munnen, som dessutom var helt vanställd. Den var liksom tillplattad och svullen och hur stor som helst. Samma sak hade den under svansen. Jag vet inte om det är en åkomma som blir med åldern, men det var nog något av det värsta som vi sett. Någonsin.



/Lisa