Idag var det dags för löshoppning. Det var kul men tiden var knapp. Några språng blev det i alla fall och Columbus visste vad som gällde. Han har sannolikt gjort detta tidigare.

Bortsett från en tvärnit när han såg mig i infånget så att han nästan gick ner i spagat med bakbenen så gick det kanon. Han fick inte ont och rörde sig inte orent, vilket var bra med tanke på att det så lite läskigt ut.

Nästa gång ska vi höja lite så att vi ser hur han rör sig på högre höjder. För hoppar, det gör han. Över det mesta.

Det är dessutom roligt för mig att kunna vara med på den biten. Maja har modet när det gäller uppsutten hoppning, det har inte jag.  Inte än i alla fall. Jag ska komma mig jag också. Så småningom. Då ska ni få se!

Men så länge lever jag efter devisen: På marken kan jag allt :)

Filmandet skötte Gulle-Jennie.

/Lisa